På lördagen verkade Karl tillräckligt bra för att vi skulle kunna ge oss av mot Bocas del Toro. Resan gick via bad (för Martin och Otto) vid en hopp- och badvänlig ravin (Los Cangliones de Gualaca) och studiebesök vid Fortunadammen (största kraftverket i Panama) som byggdes av Skanska (tror vi 🤓) under 70-80-talet.

Vi korsade Panamas högplatå och lämnade därmed den Stilla havskust som vi följt sedan i juli, för Karibiska havet. På en höjd med fin vy över vårt nya hav hade en sengångare intagit bästa utsiktsplatsen. Våra lockrop hade inte en chans mot skönheten i landskapet eller kanske snarare de ljuva drömmarna 😴, så vi fick nöja oss med den lilla krabatens ryggtavla. Vid chiquitabananernas hemmahamn i Almirante tog vi en racerbåttaxi till ön Colón och vårt hotell Island Plantation.Här väntade paradiset! Men inte på alla. Det spelar ingen roll hur gudomlig stranden är eller hur exotiskt eco-hotellet är om det är 35 grader varmt och man inte får bada. Karl tappade orken när detta blev uppenbart och ville bara åka hem. Visst finns det många som har det betydligt värre men efter att ha kämpat med ögoninfektion, allergi, nya tänder som bråkar med gamla och allt annat som resan inneburit kunde vi förstå att måttet var rågat. Vi har lidit av hemlängtan då och då men nu var det riktigt kämpigt. Det skulle bara vara så tråkigt att avsluta så här och Karl har ju sett fram emot Aruba som är nästa resmål. Det skar i hjärtat att avslå hemresa, tvinga i medicin, be honom hålla till godo med rummets bordsfläkt i avsaknad av AC och dessutom njuta av närheten till naturen eftersom rummens baksidor är öppna mot regnskogen så när som på ett insektsnät, men så fick det bli. Efter att ha valt frukosttallrik efter tycke och smak (nedan European Continental) och firat far, placerade vi oss i skuggan på den skönt fläktande stranden. De som kunde tumlade runt i de enorma vågorna och Karl pysslades om på olika sätt. På eftermiddagen och kvällen jagade vi vackra men giftiga små grodor med kameran och njöt av det lilla hotellets rogivande atmosfär. Japanska lyktor, buddhafigurer och mediterande stengrodor satte tonen och passade stället alldeles utmärkt. Och MATEN! Maten var FANTASTISK! Vad sägs om stenugnsbakad frasig pizza och wrap med ljuvlig potatissallad på stranden och väl valda rätter i lagom portioner med fin snits på kvällen? Ja tack gärna, sa vi. Efter några parti kort avslutade vi söndagen runt brasan och kände då plötsligt hur det gungade till i fåtöljerna. Först trodde nog var och en att det var lite yrsel eller inbillning men när det började gå stora vågor i poolen på ett kusligt sätt i den kav lugna kvällen förstod vi att det rörde sig om seismiska krafter. Lite efterforskningar visade att det var en jordbävningen i Costa Rica som vi kände av och trots 6,4 på Richterskalan verkade tack och lov inga ha kommit till skada där. Mästerfilmaren lyckades ta ett kort när vågorna i poolen började och ett när de var slut men trodde sig filma hela sekvensen. Här ser ni en del av det resultatet: Skakiga av denna nya erfarenhet gick vi till sängs och fick oss ännu en ny upplevelse. Aldrig har vi lyssnat till ett så intensivt regn. Och i så många timmar. När vi trodde att det inte kunde komma mer vatten på en gång så ökade det ytterligare i styrka. Men det dränkte iallafall de ovana ljuden från apor och jätteinsekter så snart sov vi ganska så gott.