Fernandina är den västligaste ön i Galapagos, och den yngsta bara ca 700.000 år gammal. Området runt ön Isabela är ett av de mest aktiva vulkaniska områdena på jorden. Vulkanen på Fernandina hade en eruption för en vecka sedan med en lavaström som följd. Dock inte där vi satte våra fötter. Vi fick ändå vara väldigt noga var vi gick då ön är hemvist till en stor koloni av havsleguaner. Vår guide Darwin berättade att det ibland varit omöjligt att gå runt på ön utan att kliva på någon ödla, för tillfället är kolonin något mindre så vi hade möjlighet att gå runt och uppleva denna märkliga plats.

Havsleguanen är som övriga ödlor allätare men denna sort har sin favoritföda under vatten. Djuren ligger och vilar på förmiddagarna på land tills det blir för varmt. Då dyker de ner under vatten och äter alger och sjögräs.

På ön fanns det som vanligt även lite spexande sjölejon.

Tillbaka på Beluga bytte vi snabbt för snorkling, vi skulle nu ner under ytan för att simma med ödlorna, hu! Väl under ytan möttes vi än en gång av en mängd färgglada fiskar och av sköldpaddor som majestätiskt glider förbi, helt oberörda av vår närvaro. Helt plötsligt sitter det så en ödla och lugnt äter alger på en sten under ytan. När vi närmade oss simmade den lugnt iväg och vi fick fina bilder både under och över ytan.

Så helt plötsligt börjar vår guide hoppa och vifta med armarna och skrika. Det tog en stund innan vi förstod vad han skrek men tillslut uppfattade vi – delfiner! Snabbt som ögat simmade vi till gummibåtarna och drog iväg bort mot Isabela där vi efter en stund kunde se ryggfenor som klöv ytan. Ett stort stim med delfiner. Vi kommer närmare och närmare och som tur var lyckades vår båtförare Angel genskjuta stimmet så att vi helt plötsligt hamnar mitt ibland nyfikna delfiner som simmar tätt runt båten. Vi kunde även se några tumlare.

Vi filmar för fullt när Angel plötsligt pekar på havsytan och skriker IN, IN! Snabbt på med masker och snorklar och sedan var det bara att vräkas sig överbord i farten. Otto höll filmkameran i gång så vi fick en kanonfilm på delfiner ovan och underifrån. Väl nere i vattnet fick vi den mest fantastiska upplevelsen. Delfiner som simmar runt oss i full fart och sedan ljudet. Vi hör såväl de höga ljud som knattrandet delfiner använder för navigering och kommunikation. Vår leenden sträckte sig flera gånger runt huvudena när vi simmade tillbaka mot båten.

Då Martin kommer sist simmande mot båten dyker det upp ytterligare en nyfiken besökare. En Galapagoshaj på ca 2-3 meter simmar lojt under båten och bestämmer sig till slut att vi inte är ätbara. Puh!

Efter denna upplevelse satte vi av tillbaka mot Beluga. Vår tur att få äta lunch.

Efter lunch flyttade vi oss tillbaka mot Isabela för en snorklingstur vid Vicente Roca. Vicente Roca är en gammal krater som formats till en bukt med två stycken småvikar väl skyddade från öppet hav. Med en strand som stupar rakt ner i havet ger det denna plats unika möjligheter till djurliv under ytan. En blåfotad sula visade upp sig på vägen.

På väg bort till snorklingsplatsen börjar Darwin än en gång vifta. Vi kastade oss ytterligare än en gång i vattnet i alla hast och lyckades få se en Mola Mola, australisk klumfisk. En rund fisk på ca två meter i diameter som sakta simmer ner mot djupet när vi kommer efter, tyvärr inga bilder denna gång.

Karl lyckades få en fantastisk stund med en sköldpadda som lugnt simmar mot ytan för att andas och sedan glida vidare runt oss. Det blev väldigt vackra bilder och filmer.

Vi fortsatte sedan att simma ut och in ur grottor och vikar i perfekta förhållanden med mycket bra siktdjup. Efter cirka 45 minuter fick vi oss ytterligare en glad överraskning. Ett sjölejon är riktigt leksugen och gör flera fantastiska konster framför våra ögon. Efter det simmade det fram emot oss, tittade oss i ögonen och bara väntade på vår tur att göra rollningar och volter under ytan. Vi gjorde några tappra försök och som belöning gjorde vår vän ytterligare några fantastiska konster inför våra kameror och ögon innan hen simmar iväg.

Väl tillbaka ombord på Berluga får vi återigen lite varm choklad och snacks innan båten lättar ankar för färd mot nordspetsen på Isabel. Vi njöt av färden uppe på soldäck en stund tills det att skeppsklockan ringer och vi samlas i styrhytten för drink och – passering av ekvatorn. Lika spänt som väntan på tolvslaget ser vi när GPSen räknar ner och till slut landar vi på ekvatorn, latitud 0. Ett festligt ögonblick som förevigas sedan bär det av igen.

Till middag får vi sedan, som pricken över i:et, lasagne. Kunde inte bli bättre!