Dag fyra

Efter att ha kastats mot rejäla vågor under natten gick vi i land vid Puerto Egas på Santiago Island på morgonen. Berggrunden bestod, som på flera av öarna, av lager av lavasten och stelnad aska och var strösslad med väl kamouflerade leguander så det gällde att vara uppmärksam på var man satte fötterna!

Jorden är egentligen bördig men eftersom det är så torrt är det svårt att odla något. Folk kom ändå hit från fastlandet på 50-talet och gjorde sig rika på salt som de exporterade till fastlandet. De nyrika ville köpa loss ön från staten men blev bortkörda och ön gjordes till ett naturreservat. Tyvärr hade exploratörerna redan tagit död på många av sköldpaddorna och infört myror och råttor till ön som stört djurlivet.

Som tur var fick vi ändå träffa på en handfull pälssälar som försökte armbåga sig upp till toppen på gullighetsskalan men de nyfödda sjölejonen behöll ändå första platsen. Pälssälar är egentligen sjölejon de också men de är mindre, har längre öron och lite annan form på huvudet. Eftersom Galapagos omsluts av både varma och kalla havsströmmar finns djur som valar, pingviner och pälssälar på öarna tillsammans med tropiska arter.

En galapagoshök spejade i ett träd och en och annan fågel skuttade omkring.

Trots det ruggiga vädret var det skönt i havet och vi hoppade glatt i det klara vattnet för ännu en snorkeltur innan lunch. Vi simmade med vitfenad haj, sjölejon, sköldpaddor och en massa exotiska fiskar.

Vid lunch seglade vi vidare till Bartolome Island där vi gick en eftermiddagspromenad. Här fanns inget djur- eller växtliv att hänföras av men lika så väl ett hundratal vulkankratrar. På toppen höll vi i våra hattar när vi blickade ut över en undervattenskrater och grannön Santiago som vi varit på tidigare.

Under eftermiddagsvilan vågade 😉 vi oss ytterligare en bit till North Seymour Island för att glasen skulle kunna stå stadigt på borden igen när det var dags för vår avslutningsmiddag på båten. Vid fördrinken såg vi Ecuador förlora en fotbollsmatch mot Argentina och tackade sedan besättningen för vår fantastiska resa. Innan det var dags att för sista gången krypa i säng i våra mysiga hytter gick vi på spök/haj-jakt med ficklampor och såg flera vålnader cirkulera runt båten.

Dag 5

För de fågelintresserade hemvändarnas skull hoppade vi i land på North Seymour redan klockan sex denna morgon. Inte ens en liten intressevimpel var hissad i vår familj så mer sanningsenligt var det bara halva skaran som pliktskyldigt följde med. Men trots vår okunnighet var det en fin upplevelse att andas den friska morgonluften och se fåglarna flyga och jaga mat i soluppgången. En del av fåglarna fiskade idogt och andra arter som inte hade den förmågan fick försöka stjäla av fångsten istället.

En ståtlig galapagosfalk höll koll på festen och fregattfåglarna försökte flörta med sina kulörta ballonger.

Ett nyförlöst jämrande sjölejon matade sin lilla unge allt medan vårt sällskap fortsatte den outtröttliga jakten på blåfotade boobies som hållit igång många i sällskapet hela veckan. Och, ja, det är bara vi som har roats mer av namnet än av själva fåglarna 🙄 och även tycker att de gör sig bäst i pragmatisk form.<<<<<
frukost tog vi farväl av några reskamrater vid flygplatsen och fortsatte själva tillbaka till Puerto Ayora på Santa Cruz. Vi inkvarterade oss på Hotel Silberstein och killarna uttalade sig i starka ordalag om ytterligare ett dåligt wi-fi.

Trots härligt sällskap och mycket vällagad mat under hela båtresan njöt vi nu av att kunna sitta själva och enväldigt få bestämma när, var och vad vi skulle äta. Det blev syndigt frosseri av hamburgare och pasta på Il Jardin till lunch, vin på hotellet och skaldjur och pasta på Garrapata framåt kvällen.