Inför vår ankomst till Galapagos fick vi veta att båten Cachalote som vi skulle resa runt med hade blivit vattenskadad vid den årliga servicen och när vi kom fram kunde vi konstatera att det knappast var någon överdrift. Det enda som fortfarande var torrt på båten var de två masterna som stack upp ovanför havsytan… Tydligen hade de tippat båten aningen för mycket och glömt stänga fönstren när de skulle måla skrovet 🙄.Vårt program blev därför lite modifierat i väntan på en annan båt.

Ankomstdagen gjorde vi en tur på huvudön Santa Cruz som ligger i mitten av Galapagos övärld. Den är den näst största och mest befolkade ön med 25 000 invånare.

Vi stannade till vid en kollapsad vulkan och gick en liten fågelvandring. Huvudattraktionen var dock de enorma landsköldpaddorna. Vi besökte ett landområde på höglandet där de försöker skydda och öka populationen som har minskat av flera anledningar. På 1800-talet tog sjömännen med sig dem som färdkost och idag är det råttor som äter ungarna, men bilarna väntar och väjer iallafall snällt för dem.Senare under eftermiddagen besökte vi även ett uppfödningscentrum på Charles Darwins forskningscenter i Puerto Ayora. Darwin kom till Galapagos 1831 på HMS Beagles världsomsegling för att studera djur och växtliv. På Galapagos lade han märke till framförallt fåglarnas (Darwins finkar) anpassning till miljön vilket blev grunden till hans utvecklingslära om arternas ursprung. På centrumet skyddas ägg och sköldpaddssmåttingar tills de är några år gamla och har förstånd och kraft nog att dra in huvud och lemmar om de blir angripna.Under högtidliga former visades även Lonesome George som fått evigt liv som en uppstoppad version av sig själv. När Lonesome George hittades på ön Pinta på 70-talet var han den enda kvarvarande sköldpaddan på ön. Han dog på forskningscentret 2012 efter flera ofruktsamma försök till fortplantning.Puerto Ayora var en trevlig småstad att strosa runt i och det fanns mycket roligt att titta på. Den lilla fiskmarknaden hade oväntat många besökare för sin storlek – pelikaner och sjölejon tittade hungrigt på godbitarna och lamporna på piren lockade till sig hajar på kvällen.<<
bodde på Villa Laguna där vi hade hela övre terassen för oss själva och åt middag med vår resegrupp på restaurang Garrapata på kvällen.Andra dagen gjorde vi en dagsutflykt till den pyttelilla ön South Plaza som hade stora mängder fåglar, sjölejon och både land-, havs- och hybridleguaner. Havsleguaner är mörka, taggiga och buttra till utseendet medan landleguaner är sandgula och har ett leende på läpparna.Den här sjölejonungkarlen som tydligen hade accepterat att aldrig få till det, tycktes ändå njuta av livet på sin egna lilla klippa. Han och andra i samma situation bildade en hel koloni på den här ön.I samspel med det turkosa havet var färgerna på ön fantastiska trots det karga landskapet.Under snorklingsturen såg vi några hajar också men som tur var hade vi blivit försäkrade om att alla hajar runt Galapagos är vegetarianer 🤓.

Dag tre gjorde vi en ny dagsutflykt till ön Santa Fe som är en av de minsta men äldsta öarna i Galapagos. Båtresan var flera timmar lång och havet mycket guppigt. Alla var gröna i ansiktet och mådde så där men glömde snabbt den otrevliga turen när vi välkomnades av de nyfikna och showande sjölejonen på stranden. Som reglerna säger försöker vi alltid hålla två meters avstånd till djuren men om de själva vill får de nosa sig längre fram till oss. Promenaden på ön var också underbar med speciella Santa Fe-leguaner och enorma, många hundra år gamla kaktusar.På kvällen fick vi så äntligen borda och äta middag på vår ersättningsbåt Beluga. Det är en rymligare och lyxigare motorkryssare än segelkryssaren vi skulle haft så killarna var mycket nöjda. Det blir fem nätter på den här båten innan vi återvänder till Puerto Ayora på Santa Cruz.