Efter nära 150 dagar på resande fot så landande vi i ett vackert och kyligt Danmark den 9:e december. Att åka över bron och möta molnbankarna med regn tryggt vilande över Skåne kändes helt naturligt. Vi har haft ett fantastiskt väder under hela vår resa med möjligen två, kanske tre regndagar och kanske någon dag där temperaturen inte nått upp över tjugostrecket.

Att då komma hem igen till ett hus som står kvar och fungerar var en ren glädje. Tomten som vi tog farväl av på Curaçao saknade oss tydligen så omgående och intensivt att han kastade sig i en direktsläde mot Sverige. Han hade hunnit svida om till vinterdräkt och nästan hunnit ta sig in i huset innan vi själva kom hem. Sedan att internet fungerade och datorerna startade gjorde på inget vis saken sämre.

Familjen Ingvar (som nog hjälpt tomten lite på vägen) kom också och hälsade på lite senare. De har inte bara hållit vårt hus vid liv utan pysslat om det bättre än vi själva brukar göra. De hade också fyllt det med en massa godsaker och blommor och har vår eviga tacksamhet för att de gjorde det så lätt för oss att känna oss hemma igen.

Även för oss är det tur att denna blogg finns då vi har upplevt så mycket under väldigt kort tid. Vi finner nöje att gå tillbaka och spontant känns besöken i Alaska och nordvästra USA väldigt avlägset. Men, som tur är, återvänder minnena med hjälp av bilder och texter.

Så kommer frågan om denna resa har förändrat oss? Som tur är behöver vi inte svara på detta. Vad som har förändrats är nog att vi fått insikter om saker som miljö, droger, fattigdom men även om glädje och lycka.

När det gäller vår jord så är det få platser där inte miljöförändringar varit påtagliga. Allt från krympande glaciärer i Alaska och Chile, smog i Vancouver, Seattle och Portland från den stora skogsbranden i British Colombia till regn och Jordskred i Peru. Vi har också blivit förskräckta av att höra historier om kinesiska fiskebåtar med tusentals hajar ombord, illegalt fiskade inom Galapagos nationalpark och hur brytning av metaller till våra fina batterier skadar djur och naturliv i Atacamaöknen.

De uppenbara konsekvenserna av den misslyckade kampen mot droger i USA gör också ont att se på. Med hemlösa och utslagna människor samt hela kvarter med kojor och provisoriskt boende. Weeddimman i San Fransisco var inte att leka med. Vi fick höra att det var naturligt med dimma i San Fransisco Bay men vi undrar…

Att sedan också på nära håll få se den fattigdom hos folkslagen upp i Anderna gjorde oss också ödmjuka. Människor som drar plogar för hand och lever utan knappt några moderna bekvämligheter. Men, när vi tänker tillbaka på vilka människor som verkat glada och lyckliga vill vi nog hävda att de som levt närmast naturen varit i majoritet. Och frågan är om det inte gäller oss också med upplevelser i Alaska, Galapagos, Maui och Peru som höjdpunkter.

Vi har under vår resa hunnit läsa en hel del böcker och lyssna på mycket musik. Vi vill varmt rekommendera ”Jag ger dig solen” av Jandy Nelson som är en fantastisk bok för all åldrar. Sedan var det väldigt trevligt att återuppta bekantskapen med U2 (där vi hämtade rubriken) och deras senaste album. ”Tänka snabbt och långsamt” av Daniel Kahneman som får oss att fundera på vad det är vi egentligen vet och beslutar om är också väldigt läsvärd.

Vi är också innerligt glada för alla fina välkomsthälsningar vi fått och vi längtar tills vi får träffa er alla igen. Vi vill med detta säga farväl till alla er som följt vår blogg och önska er God Jul och Gott Nytt År.

/Aloha

Anna, Martin, Otto, Karl