Det var i grevens tid vi tog flykten tillbaka till fastlandet! Tydligen har det regnat konstant på Bocas del Toro sedan vi åkte därifrån med avstängda, översvämmade vägar som följd.

I Panama city cocoonade vi i och för sig ganska mycket på hotellet ändå, men tog oss ut en sväng för ny lyxbio (Döden på orientexpressen) och sushi på kvällen.

Som Panamafinal gjorde vi en intressant stadstur med vår tidigare guide Kevin och chaufför Henrique.

Vi besökte tre olika områden i staden. Det första var Miraflores som alltid haft stor betydelse i Panamakanalens historia. Här huserade de som byggde och arbetade med kanalen och här finns fortfarande den huvudsakliga administrationen.

Den 80 km långa kanalen sammanbinder Atlanten med Stilla havet och vid den här delen kunde vi se hur fartygen slussades från havsnivå till den 26 m högre Gatunsjön (den sjö som vi besökte första dagen i Panama, en dryg vecka tidigare).

I museet lärde vi oss att fransmännen försökte bygga kanalen på samma sätt som de gjort Suezkanalen, utan slussar. Men med annat klimat och andra markförhållanden var detta dömt att misslyckas. När 20 000 av arbetarna dessutom dog i malaria och gula febern gick företaget bankrutt och amerikanerna fick ta över. Man frångick då även den första idén att bygga kanalen i havsnivå och gjorde slussar istället.

Kanalen byggdes i handels och försvarssyfte och kontrollerades länge av USA. All arbetskraft och allt som förbrukades inom den 16 km breda självförsörjande kanalzonen kom från USA medan Panama helt saknade tillträde och inkomster. Detta upplevdes så klart som orättvist och 1977 gick USA till slut med på att inom 20 år successivt återföra kanalen och omgivande område till Panama. Kanalen drar in 800 miljoner dollar i vinst varje år men det är lite oklart vart pengarna går.

Det andra området vi besökte var den koloniala delen av Panama, som staden såg ut när kanalen byggdes. Området är skyddat av Unesco och de fina gamla husen och kyrkorna restaureras. Dyra restauranger och hotell håller på att flytta in men man försöker även hjälpa tidigare invånare att bo kvar och kunna försörja sig genom att erbjuda gratis utbildning inom restaurang och service. Bara ett kvarter bort är det dock fortfarande svåra förhållanden och hög brottslighet.

Efter ett tag behövde vi fylla på energiförrådet. Vi stannade till på restaurangen Casa Blanca belägen på Plaza Simon Bolivar där vi provade olika sorters hamburgare. Här samlade Bolivar ledare från olika delar av Sydamerika under det sydamerikanska frihetskriget för att försöka få till en stor stat. Längtan av frihet och självbestämmande hos de övriga var dock så stor så av detta blev det intet. Här dök den sydamerikanska varianten av shaved ice upp – raspado.

Till sist besökte vi den allra äldsta delen av staden som nu är den östra delen, Panama Viejo.

Här står ruinerna kvar efter staden som plundrades och brändes av Henry Morgan år 1671, kontrakterad av brittiska kronan. Då allt värdefullt från spanjorernas förläningar i Sydamerika kom till Panama Viejo för att forslas över till atlantsidan blev bytet rejält. Kapten Morgan tog beslutet att bryta med britterna, bli pirat, och flytta till Jamaica där han sedermera dog, väl impregnerad i rom!

Ett skyfall avbröt snabbt besöket men alla var ganska nöjda med mängden nya lärdomar vid det här laget ändå.

Anna och Otto tog skydd för regnet på shoppinggallerian Multiplaza medan Martin snicksnackade med Andre från vår fantastiska resebyrå Gapa en god stund. Efter besök på restaurangen Gauchos som Andre rekommenderade packade vi samma gamla väskor för nästnäst sista gången.

Det verkade som att vi även lämnade Panama i rätt tid då väderprognosen skvallrade om ett 72 timmars regn i staden. Vi får väl se om det jagar efter oss till Aruba…