Isla Colón är verkligen en trevlig ö, och vårt hotell likaså. Hotellet är ett eko-hotell värt namnet och har t ex ett helt eget kretslopp på el och vatten. Vi skulle vara noga med att stänga av fläktarna när vi lämnade rummen och hårtorkar skulle helst inte användas alls, åtminstone inte på morgnarna när batterierna ej var fulladdade av solpanelerna.

Allt detta kändes helt rätt för oss, förutom att det var jobbigt för Karl att utan luftkonditionering inte kunna svalka sig med ett bad då temperaturen konstant låg över 30 grader och luftfuktigheten var väldigt hög. Vi kände inte för en ytterligare båttur då färden hit var ganska skumpig, och badaktiviteter var givetvis uteslutna. För att ändå hitta på något med fart och fläkt föll valet på en fyrhjuling.

Med fyrhjulingen fanns möjlighet att både köra på dedikerade djungelstigar alternativt att ta en sväng in till centralorten eller fortsätta till stränder på andra sidan ön. Vi började med det förstnämnda då stigarna började runt knuten på vårt hotell.

Natten före hade det verkligen regnat. Taken på vårt hotell var oisolerade och det kändes bitvis som någon stod ovanför och hällde hinkar efter hinkar på taket. Som tur var märkte vi inte av någon översvämning på hotellet men på vägar och stigar runt omkring var det stora pölar och vattendragen var verkligen fulla.

Där vattendragen var för djupa fanns det även små broar att köra på!

Efter någon timmes rundtur var det dags att byta passagerare. Tydligen fanns en annan uppfattning så när vi kom bort från allmän väg blev det chaufförsbyte.

När det sedan kom till att passera vattendrag var det Otto som visade sig på styva linan! Hans far inte lika allert, men det fanns ju ett rep fram på maskinen, så med muskelkraft ordnade det sig till slut!

Sista dagen blev det ytterligare en tur med fyrhjulingen för Martin och Otto över ön till andra byar och stränder där det blåste rejält.

Vi fick också ett exempel på var återvinningen av plastflaskor tog vägen på ön innan vi traskade hem till hotellet.

Anna och Karl stannade under en palm på stranden och betraktade den mörka himlen som såg hotfull ut i horisonten. Hundbettet har läkt bra så Karl dristade sig till att doppa fötterna i vattenbrynet. Ännu större och kraftigare vågor än tidigare dagar gjorde det dock lite svårt att styra hur blött det skulle bli…

Den inbitne hundvännen har hittat nya kompisar i en tik och hennes dotter som kommer från bergen till stranden för att bada och roa sig varje dag.

Mot kvällen fick vi känna på det oväder vi anat tidigare, när vi med blixt och dunder återvände till Panama City från den lilla flygplatsen på ön med en fotbollsplan som avslutning på landningsbanan!