På fredagsmorgonen innan avfärd mot Bocas del Toro såg Karl rödflammig ut i ansiktet och på halsen. Martin tog honom snabbt till läkare som konstaterade allergisk reaktion mot penicillinet han fått mot hundbettet. Med antihistaminspruta och kortisonmedicin la det sig så småningom men det var så klart inte läge att resa vidare utan vidare observation. Men att stanna på hotellet Isla Verde var inte heller något alternativ. Usla Värde har nämligen en feg stackare till ägare som inte vågade prata med oss om hur hundbettet gick till och därför undvek att komma på utlovade möten. En tyska som tydligen är rädd för sitt eget heta temperament enligt olika källor.Vår lokala guide och reseagenten i Panama hanterade dock vår situation på bästa sätt. De visade omsorg om Karls mående, höll sig uppdaterade, ändrade med självklarhet hela reseprogrammet och erbjöd oss vilket hotell vi ville för vår extra natt i Boquete. Killarna bestämde att vi skulle bo på Panamonte som de tyckte var tjusigt vid besöket dagen innan så där pustade vi alltså ut mest hela dagen.

På kvällen hälsade vi på hos en italienare, lyssnade på funky music vid det lokala ölbryggeriet på vägen och drack mer och mindre starka Mojitos i hotellbaren. Karl var medtagen men utvilad och vid gott mod vid dagens slut.