Att åka runt och titta på vackra saker och vacker natur är väldigt trevligt. Ibland är det roligt att uppleva något med hela kroppen. Vi fick rådet av vår trevliga guide Plinio att prova på white water rafting, eller forsränning som vi kallar det, i Boquete. Denna heldagsaktivtet skulle vara något för hela familjen.

En heldagsaktivitet i Boquete innebär, har vi lärt oss, transporter på 3-4 timmar t o r och sedan aktivitet på lika lång tid. Klockan halv nio satte vi oss i minibuss för att ta oss till gränsen mot Costa Rica och floden Chiriqui. Instruktionerna för avresa var att ta med sig kläder att bli blöt i, kläder att vara torr i, och pass i packningen.

Väl på plats nedanför ett vattenkraftverk fick vi sedan instruktioner hur vi skulle bete oss i gummiflotten: Paddle, Stop, Down, Back, etc. Vi fick också reda på hur vi skulle göra om någon trillade i vattnet. Vi lyssnade med ett halvt öra ungefär som på säkerhetsinfo på ett flygplan. Och lite skeptiskt, som när skidguiden dramatiskt drar sitt ”if you fall here, you never fall again…”.

Floden såg väldigt lugn och fin ut när vi gav oss iväg så döm vår förvåning när en person trillade ur första flotten efter ungefär 20 sekunder. Vad sjutton var det som hände. På väg ut på floden berättar vår guide att vi kommer åka igenom forsar med nivå 2 och 3 klassning. Klassning 3 i Panama motsvarade en 4 i USA. Och det finns upp till nivå 5. Med lite sneda leenden tittade vi på varandra och undrade i vårt stilla sinne vad vi gett oss in på. Martin och Otto satt fram med Anna och Karl bakom sig. Guiden längst bak styrde både båt och oss med sina kommandon. Sedan kom första forsen.

Att det var risk att bli blöt var ett kraftigt understatement. Vågorna forsade (!) in över oss och det fanns inte en torr tygbit i flotten. Tur att vattnet höll samma temperatur som luften runt omkring, ca 25 grader. Sedan kom fors efter fors. Ett tag kändes det som att åka bergochdalbana, fast utan säkerhetsbälte. Ändå en fantastisk upplevelse med hög puls och stora leenden. Otto for i mitt i en fors men kom snabbt upp i flotten igen. Enligt guiden var sju gånger rekordet att åka i så vi kände oss ändå duktiga.

Mellan forsarna var vattnet lite lugnare och vi njöt av omgivande natur och såg en vitvråk och några leguaner i buskar och träd runt omkring. Efter nästan två timmars paddling vad det dags för lunch. Flottarna drogs in i en lugn del av floden och vi blev serverade goda mackor och färsk ananas. När vi ätit klart var det dags att servera fiskarna i floden lite brödbitar. Stim av små pirayor jagade våra brödbitar i strandkanten vilket livade upp! Även en flock springapor showade på andra sidan floden och vi kunde följa dem när de klängde runt i träden.

Sedan bar det av igen ner för floden. Antingen blev forsarna lite mindre efter lunch eller så hade vi blivit lite avtrubbade. Vi kunde njuta mer av scenariot runt omkring oss med regnskog och djurliv. Vi fick också några möjligheter att hoppa i vattnet från flotten och glida med i strömmen. Redan sjöblöta var det liksom ingen skillnad.

Efter närmare 3,5 timmar tog sedan färden slut och vi drog upp flottarna på land, bytte om och gav oss iväg hem mot Boquete. En del av sträckan vi åkte på bestod av den panamerikanska motorvägen som sträcker sig från Alaska ner till Argentina. En nätt liten väg på ca 4800 mil. Vi åkte de facto på gränsen mellan Panama och Costa Rica. Helt plötsligt förklarade chauffören att affärerna på vänster sida av gatan ligger i Costa Rica och de på höger sida i Panama. Måste bli jobbigt med växelkurserna.

Väl hemma vid hotellet packade vi ur bilen när en mindre trevlig händelse inträffade. Hotellägarens hund rusar plötsligt fram och biter Karl i benet. Efter en snabb kontroll insåg vi att Karl behövde vård. Hotellpersonalen hjälpte oss med taxi och läkarbesök. Som tur var behövde inte såret sys, Karl hade en telefon i fickan som tog upp det mesta av bettet.

Efter lite vilande gav vi oss upp till det anrika hotellet Panamonte för middag. Hotellet byggdes redan 1914 och har idag en restaurang med gott rykte. Men även om matsalen var fantastisk så levde inte maten upp till förväntningarna. Istället roade vi oss själva med vår (något skrala) repertoar av partytrick och avslutade middagen relativt snabbt. Det skulle emellertid visa sig att detta inte var sista gången vi besökte Panamonte.