En resa i Darwins fotspår – första dagen på Beluga

Efter att ha gått ombord på Beluga och fått middag satte vi den sjätte oktober kurs mot den största ön på Galapagos, Isla Isabela. Både vi och båten fick oss en omgång då resan dit tog cirka 10 timmar i relativt hård sjö. Väl framme vid Isabela Island smakade frukosten alldeles utmärkt och vår första aktivitet för dagen var att sätta oss i gummibåtarna och ta oss iland på Punta Mureno.Vi landade på en yta, helt täckt av lava. Lavan härstammar från ett vulkanutbrott ca 3000 år tillbaka i tiden. Väldigt svårt att beskriva känslan att se och gå på lavan, som stenhårt bajs var det någon som sa…

Att se hur växter och djurliv försöker få fotfäste i den sterila miljön är fascinerande. En av de första växterna är en kaktus, lavakaktusen. Vissa arter av fåglar har också letat sig hit. Och sedan växer mangrover i strandkanten. Mangrover har utvecklat en förmåga att avsalta havsvatten. Och tack vare mangrovern så finner allt mer fåglar och insikter sin hemvist på denna plats.

Nära strandkanten finns mer och mer tillgång till vatten. Vi kom fram till en liten damm som tydligt hade kontakt med havet då vi såg en hel del fiskar och till och med en haj. Vi blev konstant övervakade av pelikaner.

Tillbaka på Beluga bytte vi sedan snabbt om för snorkling. Vår guide Darwin (jojomen) hade tidigare hävdat att snorklingen vi skulle få ute bland öarna skulle bli fantastisk, så förväntnigarna var höga när vi hoppade i från båten. Redan när vi dök ner så var det som en stor skugga spred sig över oss, allt blev mörkt. Det visade sig att vi hamnat i ett väldigt tätt fiskstim som omgärdade oss. Fantastiskt att båda simma över, under och bredvid. Och så fortsatte det med en mängd av olika färgglada fiskar, hajar och sköldpaddor som kom simmande. Vi var inte besvikna efter denna första snorklingstur, och mer skulle komma.

Efter en timmes snorkling väntade en varm dusch, ombyte och sedan en väl tilltagen lunch med soppa till förrätt och frukt till efterrätt. Till huvudrätt fick vi en sorts tonfisk, vitare i köttet och verkligen delikat.

Efter lunch och vila var det sedan dags för en tur i våra Pangas (gummibåtar) igen för att titta på mer djur och växtliv, och kanske få se pingviner. Efter att ha klättrat ner i våra två pangas satte vi iväg in mot Elisabeth Bay där vi snart fick sällskap av… en pelikan.

Mangrovern som växer här i Elisabeth Bay var verkligen riklig och det kändes ibland som att åka runt i en skärgård. Speciellt är dock att botten består av sylvass lava och att alla stenar inte är stenar. Det gäller att konstant hålla utkik efter sköldpaddor som sticker upp sina huvuden över ytan eller simmar en bit under ytan. Spända över att få se Galapagospinginver spejade vi ut över vattnet. Till slut lyckas vi se den första pingvinen väl kamouflerad på en klippa. Efter att ha blivit avslöjad gav den en uppvisning i såväl tvagning som simning och jakt tillsammans med ett gäng pelikaner.

Efter uppvisningen gav vi oss vidare in i mangrovern där vi stötte på några sjölejon, vilandes på en trädstam. Antagligen mycket mjukare att ligga där än på de vassa lavastenarna.

Sjölejonen följer oss i stort sett över allt och ger oss många glada upplevelser och skratt. På spanska kallas de sjöhundar och den liknelsen känns väldigt träffande. På vägen tillbaka till Beluga blev vi ledsagade av ett gäng pingviner och vi såg ett sjölejon som låg och njöt i solen. Precis bredvid låg sedan en Galapagosskarv och matade sin unge. Skarven upptäckte att den inte behövde kunna flyga för att skaffa föda på Galapagos, så här kan den faktiskt inte längre flyga och vingarna har med tiden blivit mindre och mindre.