Well, som tidigare berättat så försöker vi ta det lite lugnare veckorna på Maui. Och vi tycker vi har lyckats ok så långt. Förmiddagarna lämpar sig väl för havsbad då vinden kommer vid lunchtid varje dag. Det blåser rejält fram till sen eftermiddag och sedan får vi en episk solnedgång varje kväll kl 18:30 när solen sänker sig över grannön Lanai. Att sitta på stranden och käka kvällsmat medan solen går ner är en mysig avslutning på dagen, något vi provat på några kvällar redan.

Vi försöker hålla surfingen vid liv och har gångavstånd till uthyrning och bra nybörjarvågor från hotellet. Vi nöter på och hoppas att vi kan känna oss någorlunda säkra att fortsätta surfa på framtida stränder! Här med grabbarna i bakgrunden och okänd sjöjungfru i förgrunden!

Idag fredag har vi varit på en utflykt som vi från början fick reda på var ett ”måste” här på Maui: ”Road to Hana”. Hana är en ensligt belägen by/stad på sydspetsen av Maui som är väldigt otillgänglig. Maui är i storlek bara 2/3 av Gotlands yta och har drygt 100.000 invånare. Här räknas inte avstånd utan tid. Det tar en halvtimme till Lahaina, 90 minuter till Kapalua osv. Dagens utflykt runt vulkanen Haleakelä (3055 m) följde i stort kustlinjen och tog med några stopp 12 timmar!

Men, det var det värt. Vi åkte genom regnskog, stäpplandskap, jordbruksområden och såg makalösa stränder och vattenfall. Alla tydligt skapade av lava, det senaste utbrottet är 1500 år gammalt.

Frukost bestående av muffins och ananasskivor avnöjts intill Ho’okipa beach där surfarna och sköldpaddorna samtidigt hade samlats.

Sedan fortsatte färden genom regnskog fram till Ke’ane där vi tog en promenad och såg vågorna slå in mot lavastranden, mäktigt!

Färden forstatte sedan genom allt tätare skog. Lite kuriosa är att en del scener till Jurrasic Park har spelats in på Maui, och det känns verkligen som om dinosaurier fortfarande skulle trivas här. En övervägande del av Mauis flora består av arter som emmigranter tagit med sig. De första bosättarna kom från Polynesien för cirka 1500 år sedan och tog med sig olika födoväxter och djur. Och så har det fortsatt, till exempel växer bambu som gräs (!) här och bildar långa korridorer över vägen.

Djupa dalar med höga vattenfall skär igenom skogen och bildar tillsammans ett otroligt scenario. Plötsligt stannar vi vid ett vattenfall där bad erbjuds, något som hela familjen tar fasta på och hoppar i. En ganska cool upplevelse.

Väl tillbaka i bussen blev näst stopp Black sand beach där vågorna gick höga. Även här gick det att få sig ett dopp, dock fick man kämpa mot vågorna för att komma ut en bit, men det var desto lättare att komma upp på stranden igen.

Ganska trötta och mörbultade landade vi sedan in för lunch in Hana. En avsides ort som kändes väldigt genuin. Vill man verkligen komma ”bort” ett tag så är detta en plats att rekommendera. Det var hit Charles Lindbergh flydde undan när all uppmärksamhet blev för stor, hans grav ligger inte långt ifrån staden.

Under dagen stannade vi vid olika små butiker varav denna ekofarmen var den mysigaste. Vi bjöds på banankaka och köpte svalkande ingefärslemonad, små bananer och chokladkakor.

Vi kunde se många hibiskus(ar?), orkidéer, avokado- banan- och citrusträd längs vägen men den här jättesparrisen kände vi inte igen sedan tidigare. Gör ni?

En typ av agave är det iallafall!

Turen fortsatte sedan i allt mer oländig terräng där närmaste mack ligger timmar bort, bärgningsbilen kan dröja ett halvt dygn och hyrbilsbolagen uppmanar folk att inte åka här. Men, vår trevliga guide körde vidare med glatt humör på vägar som var smalare än vår buss och över broar vars totalvikt vi vida översteg. Allt för att vi skulle få upplever det ”riktiga” Maui vilket vi nu efteråt är väldigt tacksamma för. Här kommer ytterligare bilder av det otroliga landskapet!

Det är som sagt inte svårt att hitta vackra och dramatiska vyer på denna ö. Nöjda och glada fick vi ett sista fototillfälle på den västra vulkanen Pu’u Kukui när solen strålar genom molnen. En värdig avslutning på dagen!